.

Då har man varit med mamma på sjukan då. Var med om
en lite konstig twist när jag stod där på Danderyds sjukhus
och köpte en festis och ser min gamla kompis från spånga.
Kramas och säger hej och allt sånt därnt och sen kommer
världens konstigaste dialog.

Jag: Så hur är läget? Allt bra eller?
Lars: Jo fan, det är fint, själv?
Jag: Trött men jag lever typ.
Lars: Så vad gör du här?
Jag: Leker moralisktstöd åt min mamma. Du då?
Lars: Nej jag ligger inne på avvänjning, kom just hem efter 4 år i USA.

Vad säger man då liksom? Och hur kan man säga att allt är
bra när man springer runt med övervakare och ser ut som skit?
Man säger inget utan gör som mig, börjar asgarva. Haha :)

Det var som förra veckan när min mormor talade om för mig
hur otroligt snygg jag är. Blev glad som fan och log lite dumt
tills mormor fortsatte med; Ja, förutom dina konstiga frisyrer
och hårfärger, dina svarta kläder, alla "Päärcingar", tatueringar,
fula halsband och kängor. En lättare formulering hade nog varit;
du var rätt söt när du var 5 och hade långa flätor. Tack mormor.

Nej nu bär det av till Mats palats. Tjingeling på er barn.